Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästen kommer au tänka på den gamla psalmversen: »Si,
så bygger Gud sin kyrka.» Han är det så ock som byggt
denna kyrka i dess underliga byggnadsstil, människor skulle
aldrig vågat bygga på det viset. Men prästen förstår, att
också här Guds tankar varit högre än människors tankar.
Och så förstår han också, att liksom han aldrig skall kuiina
upphöra att bedja för hela sin gamla församling, så kan
aldrig, hur det än eljest må gå, Sveriges kyrka komma
från ansvaret för hela Sveriges folk. Den skulle, om den
släppte det, bliva otrogen mot det innersta i allt, som den
sedan reformationens dagar förkunnat: budskapet om
syndernas förlåtelse, alla tilltänkt och erbjuden. Och väl
begriper han, att nu, när det ej längre skall finnas en
statskyrka, kan ej heller folkkyrkan finnas kvar i alldeles
samma form som förut. Men han beder för sin kyrka, att den
aldrig måtte släppa tanken på hela folket, aldrig släppa
viljan att vara folkkyrka, och att den må få kraft att
med andens vapen bevara sin plats som evangelisk
folkkyrka.
2. Folkkyrkoorganisationens gåvor till förkunnelsen
Prästens svar på vår första fråga hava vi nu hört. Men
vi hava dock hela tiden suttit med en annan, mera speciell
fråga i tankarna, och på den tycka vi oss alltjämt ej hava
fått något egentligt svar. Därför kunna vi ej släppa honom
ännu. Men, så fråga vi honom nu, skulle det dock ej för
själva din förkunnelse vara en vinst, om du åtminstone vid
den kunde räkna med en enhetligare och mera avgjort
2S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
