Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i prästens samliv med sin församling — och på huru rikt
detta nu har möjlighet att bliva. Låter blott prästen
dörren till sitt hem alltid stå öppen för alla de andra, sörjer han
och fröjdar han sig, såsom han som ingen annan kan få
göra det, med dem, då hjälpa de ock alla i sin ordning
honom att predika. Att knyta bandet mellan det ena
evangeliet och människolivets alla tusende frågor och strider blir
då för honom ej en abstrakt tankeuppgift— då ginge det
nog snart sönder. När han sitter där i sitt hem och i
tankarna åter går de vanda vägarna till alla hemmen
däromkring, då ser han redan stoffet tillrättalagt och banden
knutna oändligt mycket finare och säkrare, än den
skarpsinnigaste tänkare skulle förmått det. Ja, ävefr när hans
tanke stannar inför de stora folkproblemen, behöver han
ej tänka ensam, också där kommer hans församling, hans
lokalförsamling honom till hjälp. Den lever ju ej bakom
några klostermurar eller inom stängda föreningsdörrar; i
dess liv avspeglas omedelbart hela folkets liv. Det är där
närvarande med alla sina sorge- och glädjeämnen, sina stora
strider och problem — oupphörligt möter prästen dem,
oskiljaktigt inflätade i sina allra individuellaste
själasörjareangelägenheter. Även när han talar om de förra, kan han
tala såsom sin församlings själasörjare. Med allt detta ger
honom så hans lokalförsamling en stor hjälp och en stor
lärdom. Den hjälper honom att tala naturligt, som en
människa till människor, och den lär honom att se det
oupplös-liga sambandet mellan evangeliet och allt sant mänskligt:
huru ej blott människolivet behöver evangeliet för att ej
sjunka ned under det mänskligas nivå — vart stycke därav,
som stämplas som profant, blir ock oundvikligen
profa-nerat — utan ock huru evangeliet, för att ej förtunnas i
38
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
