Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalförsamlingen — en Guds församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strand». Helt annorlunda prosaiska äro i regel
territo-rialförsamlingens gränser. De kunna markeras av
»gärdesgårdar» i rent bokstavlig mening, de kunna också utstakas
av, såsom J. A. Eklund en gång i paradoxal tillspetsning
uttryckte det, »stadens dike». Det passar just inte att göra
poesi av: det går inte lika lätt att sjunga: från dike till dike
som från strand till strand. Längre in mot sakens
kärnpunkt komma vi, när vi ge akt på, att den geografiska
enheten tillika är en administrativ enhet, av samma art som
kommunen och socknen. Prästen har att föra bok över
alla som bo inom detta territorium. En sådan ämbetsman
behöver staten. Men det är också deti enda av prästens
arbetsuppgifter som omfattar alla medlemmar av hans
»församling». När detta territorium med den »obestämda
folkmängd», som där bor, kallas en församling, synes detta
därför vara det tydligaste beviset för statskyrkans karaktär av
en ren statsinstitution, ej av en kyrka i religiös mening.
Och att kalla en sådan »lokalförsamling» för en Guds
församling synes vara en ren profanation av
församlingsbegreppet.
Man märker ock på hela det nyss anförda yttrandet av
P. W., att han i detta hänseende — ifråga om de
»geografiska» gränserna — anser profaniteten i statskyrkans
organisation så uppenbar, att han på den punkten ej väntar
sig någon gensägelse från något håll. Någon sådan kom ej
heller åtminstone direkt till uttryck under
kyrkomötesdebatten. Men den har kommit så mycket kraftigare sedan.
För den nya »kyrkotanke», som just vid denna tid höll på
att kristallisera ut sig uppe i Uppsala, låg det i främsta
rummet karakteristiska just i upptäckten av den dolda
idealiteten hos de skenbart så profana »geografiska» gränserna,
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
