Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalförsamlingen — en Guds församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samling, det är det vi inte kunna vara med om, lika litet
som det någonsin föll apostlarna in. Vi följa deras exempel.
— Vad man glömmer är ju här närmast, att vårt folk ej,
såsom de folk, bland vilka apostlarna verkade, är ett
hednafolk. Eller om man inte glömmer detta, utan verkligen
menar, att det utanför de »troendes» kretsar skulle vara
väsentligen likställt med ett hednafolk, då glömmer man i
stället något annat: det Guds verk som han utfört i vårt
folk. Om detta folk veta vi dock ej blott, såsom även om
hednafolken, att Gud vill att alla därinom skola varda
frälsta, utan också, att han verkligen med detta sitt budskap
på något sätt nått fram till alla därinom. Det är en
historia, vars innersida döljer sig för oss i själarnas djup, men
som dock också satt tydliga spår i den yttre historien. Utgå
vi från Luthers ord om, huru Gud bygger sin kyrka, huru
han »kallar, församlar, upplyser, helgar hela kristenheten
på jorden och i Jesus Kristus behåller och bevarar henne i
en rätt tro», så kunna vi säga, att de två första momenten
beteckna den grundval, som genom Guds verk tiderna
igenom i vårt land redan är lagd för kyrkans vidare arbete i
hans tjänst. Hans »kallelse» har nått alla, och når den ej
nu längre alla på samma sätt som fordom genom
barndopet — på något sätt har han alltjämt nått dem. Han har
också »församlat» dem alla: församlat dem, såsom det
gamla vackra ordet »socken» nyss erinrade oss, just på
folkkyrkans vis, kring sockenkyrkorna — sockenvis, kunde
man något drastiskt säga. Numera låta sig väl ej alla på det
sättet församlas: de finnas, som direkt säga ifrån, att de ej
vilja vara med. Därav följer, att vi måste lämna elnvar, som
vill, frihet att skilja sig även i det yttre från vår kyrka och
våra församlingar. Men grundvalen står dock orubbad
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
