Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalförsamlingen — en Guds församling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
speciellt därför att det gör detta just från den synpunkt,
från vilken man utgått i kravet på territorialförsamlingens
ersättande med församlingsbildningar av helt annan typ:
den fria religiösa sammanslutningens. I behovet av ett
innerligare religiöst gemenskapsliv låg det djupaste motivet
för de frikyrkliga rörelserna, i den bristande förståelsen
för det berättigade i detta krav låg det djupaste felet i
kyrkans sätt att möta dessa rörelser. I Schlatters yttrande
ligger nu tydligen på intet sätt ett förnekande av behovet
av och det berättigade i också sådana sammanslutningar,
som avse att sammanföra dem, som religiöst på ett särskilt
sätt känna sig förenade, till troslivets stärkande genom den
intimare gemenskapens medel. För sådana
sammanslutningar finnes ju också inom territorialförsamlingen fullt
utrymme. Men om de — detta är vad S. vill säga — ej nöja
sig med denna plats, utan vilja sätta sig i stället för
territorialförsamlingen, utblotta de ej blott denna på religiös
kraft, utan utsätta ock sig själva för urartning.
Den synpunkt S. här antytt är av sådan vikt, att den
förtjänar att litet närmare utföras. Den äger sin tillämpning
icke blott på denna speciella fråga utan längs hela det
religiösa livets linje. Det religiösa livet kan ej — så kunna vi
då uttrycka regeln — isoleras från det naturliga livets
former utan att båda taga skada därav. Såsom det ej mellan
två människor, två makar, kunna vi säga, kan bli en full
andlig gemenskap, om de ej med varandra dela allt vad livet
för dem för med sig, även det mest prosaiska och skenbart
profana — »i lust och nöd» —, så gäller det ock om
gemenskapen mellan den enskilde och Gud. Stänger man i
skenbar andlighet, under glömska av fjärde bönen i Fader vår,
det jordiska livets små vardagsomsorger ute därifrån, går
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>