Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på själva mötesbeslutet visar, att det är helt andra ting, på
vilka huvudvikten faller. Västerås riksdag betecknar
närmast brytandet av den romerska kyrkans och hierarkiens
yttre maktställning i vårt land. Där får, heter det, ej längre
finnas »tu herrskap». Biskopsämbetet liksom i övrigt den
gamla ordningen bibehålles väl, men med det andliga
ståndets privilegierade ställning är det slut. I alla världsliga ting
står det såsom alla andra under världslig rätt. Dess
förbindelse med påven avskäres radikalt. Dock ligger ej heller här
den egentligt springande punkten. Den ligger på det rent
ekonomiska området — i »indragningen till kronan av all
kyrkans överflödiga egendom», såsom det helt allmänt
heter. Det var en fullmakt in blanco, som konungen så
småningom gjorde hänsynslöst bruk av. Deh yttre
reduktionen går den knappt påbörjade inre reformationen långt i
förväg.
Det något profana intryck, som en analys av mötets
beslut lätt kan efterlämna, stärkes snarast till en början, om
man frågar efter de drivkrafter, som stå bakom dem.
Frågan gäller närmast en enda man. Det är konung Gustaf
Vasa, det nya svenska rikets store grundläggare, som här
under sin väldiga härskarvilja böjt alla andras. Mot det
starka motståndet har han ställt hotet om sin abdikation:
då kan jag ej längre vara eder konung. Det var det verkliga
val, inför vilket ständerna stodo: icke mellan Rom och
evangelium utan med eller utan honom. Och där gavs till
sist intet val. Honom kunde de ej vara utan. Meh mot
de krav han ställde reste sig icke blott egoistiskt motsånd,
utan hos de flesta samvetet. Visserligen hade de själva fått
höra Olaus Petri i disputation med en representant för den
gamla teologien utveckla de nya tankarna. Detta har säker-
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
