Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sveriges ställning i den evangeliska kristenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äger gällande kraft. Trots detta sade kyrkomötet nej. Det
tolkades på sina håll såsom ett utslag av förbenad
orto-doxism. I verkligheten var det, såsom en gång vid Uppsala
möte, en seger för den evangeliska frihetens idé. De ivrigaste
kyrkliga förfäktarna inom kyrkomötet av
regeringsförslaget utgingo från en lagisk-juridisk syn på bekännelsen: en
läronorm efter vilken det skall dömas måste vara kort och
tydlig. De ledande männen på den andra sidan hävdade en
mera historisk, men framför allt mera evangeliskt
orienterad ståndpunkt. Bekännelsen är ej en lärolag utan ett
vittnesbörd om evangelium. Och förpliktelsen till den gäller
ej bokstaven utan andan. Konkordieboken innehåller
sådana omistliga vittnesbörd om evangelisk anda som
Luthers båda katekeser, men även konkordieformeln innebär
ett vittnesbörd om en genomgången utveckling, av vars
teologumena vi ej äro bundna men som vi ej kunna göra
ogjord och av vilken vi hava att i frihet lära.
Karakteristiskt är, att riksdagen, eljest utomordentligt ömtålig mot
kyrkomötets vetorätt i kyrkolagsfrågor, här utan vidare
böjde sig. Det var ett alltigenom värdigt firande av
Uppsala mötes trehundraårsminne. Denna fria syii på
bekännelsen med dess enhet av frihet och inre bundenhet har
sedan alltjämt åter och åter av kyrkomötet hävdats.
Men även om det yttre kyrkoskicket tror jag, att man
vågar säga, att det i sällsynt utpräglad grad bär luthersk
prägel. Det första intrycket kan visserligen lätt bli ett
annat. Gäster från andra protestantiska samfund, som bevistat
någon större kyrklig högtid i Sverige, en biskopsvigning
e. d., och sett den prakt, som därvid, i mässdräkter och
biskopsskrudar — de senare delvis ännu desamma som de
medeltida biskoparna buro — kan utvecklas, ha nog ofta
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
