Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den religiöst motiverade folkkyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bekännelsekyrka i samma mening som föreningskyrkan,
vilken av sina enskilda medlemmar kräver en personlig
bekännelse för inträdet eller för tillhörigheten, liksom att
vi stå i ett ytterligt intimt samband med staten. Men vill
man urgera detta och säga: »Kyrkan är blott ett
statsorgan, ungefär som postverket eller telegrafverket», då är
detta ju så orimligt, att man inte kan tro, att någon
människa på allvar skulle vilja påstå detta om vår kyrka,
varför egentligen icke heller något avvisande därav behöves.
Att den kyrka, som i sin historia har årtalen 1529, 1593
och 1893, skulle vara en blott statsfunktion, det är det
orimligaste, som kan sägas. En kyrka med årtalet 1529, då
självhärskaren Gustaf Vasa hänvisade frågan om den inre
ordningen inom kyrkan, icke till en ny riksdag, utan till ett
kyrkligt möte; en kyrka, som har det stoltaste minne, som
någon kyrka har, 1593, årtalet för mötet i Uppsala, då
kyrkans representanter gent emot såväl den katolske
konungen som den åt det reformerta hållet lutande hertig Karl
oryggligt höllo fast vid den lutherska bekännelsen och, utan
att ett ord sades däremot, vunno gehör för detta; den kyrka,
som firade detta minne år 1893 att Sent emot riksdag
och regering vägra att företaga några ändringar i den
paragraf i kyrkolagen, som handlar om dess bekännelse, och
därigenom föranledde riksdagen att utan ett ord taga
tillbaka sitt yrkande härpå — en sådan kyrka skulle vara ett
rent statsorgan bara, den skulle icke vara en
bekännelsekyrka! Det finns ingen annan kyrka, som i lika hög grad
framträtt såsom bekännelsekyrka, icke i den meningen att
den fordrar en viss bekännelse för inträde, utan i den
meningen, att den oryggligt har fasthållit vid, att när det
gäller bekännelsefrågor, är det icke staten utan kyrkan allena,
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
