Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den religiöst motiverade folkkyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råde med Lundafakultetens kyrkotanke, och det är stor
skillnad mellan den tiden och vår tid, då onekligen i själva
statsfunktionerna skett en betydlig och starkt
fortskridande sekularisering. Och samtidigt är att märka, att i de
enskilda samvetena skett den utvecklingen, att de känna varje
moment av tvång på ett helt annat sätt och ett mycket
ömtåligare sätt än förut.
Därför höves kyrkan nu en aktivare hållning. Den måste
vara aktsammare på att det icke får finnas någonting,
som ens försvagar kyrkans religiösa karaktär, och därför
måste det, såsom jag någon gång har uttryckt det — där
kan jag dock inte tala mer än å egna vägnar — vara så, när
det gäller statskyrkoformen, vid vilken nog också mitt
hjärta starkt hänger fast, att kyrkan måste enligt Pauli
ord »äga den såsom ägde hon den icke». Hon måste vara
beredd varje stund att bryta upp till närmare eller längre
bort liggande trakter. Men folkkyrkoprincipen, den kan
kyrkan aldrig uppgiva, och i fråga om principen i och för
sig kunna aldrig några konflikter uppstå, då den är en
direkt konsekvens, vilket statskyrkan icke är, av kyrkans
innersta religiösa bekännelse. Men väl kan kyrkan nödgas
köpa sin religiösa karaktär, liksom sin religiösa frihet, på
bekostnad av ett uppgivande av möjligheten att på samma
sätt och i samma grad som nu även extensivt förverkliga
denna sin idé. Jag tror ju icke, att skillnaden i grunden kan
bli så stor. Jag tänker härvid inte på hur många det kan
bli som utträda. Det ingår jag inte på. Men dels är det väl
att förmoda, att de, som utträda, äro sådana, som icke
heller förut velat ha med kyrkan att göra, eller sådana, som
man icke i högre grad kommit åt, dels är det självklart,
naturligtvis, för oss alla, att om de efter utträdet skulle
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
