Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röjer, också för honom själv varit den som kanske tidigast
stått i förgrunden, men som trätt tillbaka för den ringa
tjänaregärning han, såsom samma liknelse berättar, utbett sig
av sin Fader. Men i kretsen av sina lärjungar är det alltjämt
om denna senare gärning, om det sista och tyngsta stycket
därav, som nu förestår honom att vandra, om den frukt som
därav skall komma, som han talar om, huru döden dock ej
är det sista, huru den i stället för att skilja honom från dem
skall föra honom till en gemenskap med dem, innerligare,
djupare än någon gemenskap på jorden kan vara: ej blott
med dem utan i dem, och därmed ock binda dem samman
med varandra. Se, jag är när eder .. . Var två eller tre av
eder... De i mig och jag i dem.. . Att de alla må vara ett.
Och såsom han också eljes under dessa dagar av den yttersta
spänning och den intensivaste inre samling ej kan nöja sig
med att tala blott med ord, utan gång på gång griper till
handlingens språk: tager gisslet i sin hand, upprepar i en
överraskande handling den första delen av liknelsen om
fikonträdet och kläder budet om tjänandet i en symbolisk
handlings dräkt, så samlar han nu ock i en handling av
oförliknelig pregnans på en gång alla sidorna i sitt innersta
religiösa budskap om den på andra sidan döden bidande, genom
döden vunna, blott genom den uppnåbara fortsatta
gemenskapen med de sina. En liknelse i handling, om man så vill.
Men ingalunda blott en liknelse. Såsom alla hans ord, så
är ock — och i synnerlig grad — detta hans mest
koncentrerade ord ett medel, varigenom det, varom de vittna, gives:
ett nådemedel, ett sakrament. Och gåvan är till sist alltid
densamma: Anden, brukar man vanligast säga, syndernas
förlåtelse, kunna vi ock säga. Men Anden är ju blott ett
annat ord för den fulla gemenskapen med Kristus, och synda-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
