Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara med, å andra sidan den gruvliga försummelsen av
nattvarden, vanligen inga äldre, inte ens föräldrarna med där
denna dag, och för de flesta av de unga som gå dit deras
första nattvardsgång tillika betyder ett avsked från
nattvarden, då vill jag visserligen hålla fast tron på, att bakom
denna allmänna önskan att denna dag dock vara med i
kyrkan står en känsla av att i nattvarden dock något
ojämförligt är givet, även om man själv ej vågar sig fram att gripa
det. Men å andra sidan kan jag ej undgå att fråga mig, om
detta verkligen i allo är det rätta sättet att... Och tänker
därvid ej blott på, hur ibland på ett upprörande sätt
nattvarden här för det allmänna medvetandet skjutes i
bakgrunden mot allt det andra som seden lagrat däromkring,
och som ibland hotar att förvandla ... Utan jag måste fråga
mig, om icke i själva det sätt, varpå den första
nattvardsgången knutits samman med konfirmationsundervisning och
konfirmation ligger något, som numera — med den
utveckling i riktning mot folksedens och hela tänkesättets
av-kristning som ägt rum, i st. för att öppna vägen till en
verklig allmän insikt i nattvardens oskattbara värde i många
fall är ägnat att bidraga till att skymma den — om icke
både försummandet av konfirmationsundervisningen och
försummandet av nattvarden själv till en stor del hänga
samman med, att man första gången s.a.s. alltför hastigt förts
fram dit. Att slita bandet mellan konfirmation och första
nattvardsgång, det vill jag ju, det behöver väl ej upprepas,
på inga villkor vara med om: det skulle vara att öva våld
mot det dyrbaraste av vad vi ännu äga av äkta kristlig sed.
Men vad jag vill sätta i fråga är, om det ej, för de enskildas
skull, men också för nattvardens skull, borde mellan dem
båda exempelvis bli liksom en veckas andhämtningspaus på
12* — Billing
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
