Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viss atmosfär av ömsesidig misstro, som försvårar samarbetet.
Jag hoppas emellertid, att detta blott skall vara för
ögonblicket. Lyckas vi blott verkligen genom ord och handling
göra det klart, att våra önskemål på ingen punkt äro
dikterade av några maktaspirationer utan av rent religiösa
motiv, så tror jag nog, att vi så småningom skola kunna få
staten att lyssna och överväga, vad vi hava att säga. Det kan
förtjäna att erinras om, att den nya ordning av förhållandet
mellan stat och kyrka, som i Finland kommit till stånd,
pressades fram under intrycket av att åskmolnet från
Ryssland, det som under Bobrikovtiden urladdade sig, alltmer
nalkades. Då kände man, att man, att också de inhemska
representanterna för staten, behövde en kyrka, som ej blott
var en del av staten utan en verklig, i sina interna ting
självständig kyrka. Jag tycker, att vad som skett i vårt södra
grannland borde kunna lära oss detsamma. Men om man
verkligen skall få upp ögonen härför, beror det till sist på,
med vilken styrka kyrkan i sin vardagsgärning förmår göra
det klart för envar, att detta, att få tjäna vårt folk med
evangelium, det verkliga evangelium, är det enda hon
begär, men som hon begär av allt sitt hjärta — det beror
således på oss, på envar av oss till sin del.
Om mycket av vad jag i dag sagt råder helt visst också
bland Eder, mina ämbetsbröder, mycket delade meningar
— det förstår jag väl, och jag vill ej söka pressa fram en
enighet som icke finnes. Men på en punkt skulle jag önska, att
full enighet rådde, och det är vad jag skulle vilja giva Er
såsom mitt testamente från detta mitt sista prästmöte: detta
att vi visserligen aldrig till något pris få släppa vår kyrkas
syftning till folkkyrka, till en hela folket omspännande
uni-versalitet, men att vi dock först och främst måste hålla vakt
i8j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
