Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste, hur jag skulle lefva och hvad jag skulle göra.
— Dessa afstannande togo sig alltid uttryck i de
samma tvenne frågorna: Hvarför? Och sedan? — Det
var som om jag hade gått på måfå och kommit till
ett bråddjup; jag såg tydligt, att framför mig intet
annat fanns än undergång. — Med alla mina krafter
sträfvade jag att komma ifrån lifvet. — Därhän gick
det att jag, en lycklig människa, gömde alla rep för
mig, så att jag inte skulle hänga mig i tvärslån mellan
skåpen i mitt rum, där jag var ensam hvar kväll då
jag klädde af mig, och jag upphörde att gå ut på
jakt, för att inte min bössa skulle fresta mig att på ett
alltför lätt sätt göra mig kvitt lifvet.»
Från denna förtviflan, från själfmordet frälsade
honom — som han påstår — beröringen med de naivt
troende, med det arbetande folket.
»Jag lefde så, d. v. s. i beröring med folket,
under två år, och en omhvälfning försiggick inom mig.
Lifvet i vår samhällskrets — de bildades och rikes —
icke blott väckte min afsmak utan förlorade all
mening för mig. All vår verksamhet, våra åsikter, vår
vetenskap och konst såg jag i en ny dager. Jag
förstod, att allt detta var endast tom lek, att det var
lönlöst att leta efter någon mening i det.»
»Jag började hata mig själf, och jag lärde känna
sanningen. Nu har allt blifvit mig klart.»
Den mest naive och därför mest ovärderlige och
trovärdige af Tolstojs biografer, hans svåger S. A.
Behrs, talar äfven han i sina »Minnen» om denna
åttiotalets andliga revolution, »som förändrat Leo
Nikolajevitsch’ hela inre varelse och hela yttre lif.»
»Den omvandling af hela hans väsen, som
försiggått under det sista decenniet, var i sanning hel och
genomgripande. Icke blott hans lif och hans
förhållande till alla människor och allt lefvande förändrades,
utan också alla hans tankar togo en annan riktning.
Leo Nikolajevitsch blef hel och hållen människokärlekens
personifierade idé.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
