Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lika bestämdt formuleradt är ett vittnesbörd af
hans hustru, grefvinnan Sofia Andrejevna Tolstoj:
»Om du såge och hörde Leo nu!» skref hon till
brodern i början af 1881. »Han är kristen och en
den mest uppriktige och trosvisse.»
Det skulle vara svårt att betvifla sanningen af så
bestämda och trovärdiga vittnesbörd, om vi icke ägde
en annan, än mera trovärdig källa — Tolstojs egna
verk, som i grund och botten från det första till det
sista icke äro annat än en enda väldig dagbok, en enda
utförlig »bekännelse». Det finns näppeligen i någon
tids eller något folks litteratur en författare, som med
en så storsinnad eller så oblyg öppenhet har framlagt
sitt lifs mest privata och stundom mest ömtåliga
förhållanden. Han har sagt oss allt om sig själf, som
han haft att säga, tycks det, och allt hvad han själf
vet om sig det veta också vi.
Till denna konstnärliga och följaktligen
oöfverlagda, ofrivilliga bikt måste vi vända oss, ifall vi vilja
lösa frågan om verkliga betydelsen af den religiösa
kris, som försiggick inom honom, då han hunnit till
de femtio åren och sålunda redan närmade sig
ålderdomen.
I sitt första arbete, »Barndom, gossår och
ungdom» — en bok, som han skref vid tjugo års ålder,
berättar han sina ännu friska minnen från fjorton- och
femtonårsåldern.
»Under ett helt år, som jag tillbragte i enslighet,
fördjupad i mig själf, hängaf jag mig åt grubbel öfver
det sedliga lifvet, öfver alla de abstrakta frågorna om
människans bestämmelse, lifvet efter detta, själens
odödlighet; och med oerfarenhetens hela ifver sökte mitt
svaga barnaförstånd klargöra dessa frågor, hvilkas
framställande utgör det högsta människoförnuftet kan nå.»
En vårmorgon, då han hjälpte en tjänare att taga
ut innanfönster, erfor han plötsligt en känsla af det
ljufva och upplyftande i den kristliga själfuppoffringen.
»Jag ville arbeta mig trött för Nikolaj. — Så elak
jag har varit förut, så god och så lycklig jag skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
