Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna kärlek i min själ och säger: älska! — Jag skref
förut om mina nya (d. v. s. kristliga) öfvertygelsen
Ingen kan ana, hur mödosamt de utvecklades inom mig,
med hvilken glädje jag omfattade dem och såg en ny
väg öppnas för mig. Det fanns ingenting, som var
mig dyrbarare än dessa öfvertygelser. Nåväl...
kärleken kom, och nu äro de borta, och jag känner inte
ens saknad efter dem. Jag har till och med svårt att
förstå, hur jag kunde sätta så högt värde på en så
ensidig och kylig sinnesförfattning. Skönheten kom och
grusade med ens mitt egyptiska byggnadsverk. Och
jag sörjer inte det förstörda! Själfuppoffring —
dumheter, struntprat! Alltihop är bara högmod, ett sätt att
komma undan en välförtjänt olycka, att slippa afundas
en annans lycka. Lefva för andra, göra godt! Hvarför?
Då min själ endast rymmer kärlek till mig själf.»
Endast kärlek till sig själf — det är början och
det är slutet på allt. Kärlek eller hat till sig själf —
det är de båda enda, ömsom dolda, ömsom uppenbara
axlar, kring hvilka allt vänder sig i Leo Tolstojs första
och kanske mest uppriktiga skrifter.
Och månne endast i de första?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
