Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter hvad Behrs påstår »på grund af en af chefernas
personliga afvoghet». Denna missräkning tog honom
djupt, men på samma gång »förändrade den hans syn
på tapperheten», försäkrar den alltid lika naive Behrs. För
honom erkände också Leo Nikolajevitsch en gång »sitt
högmod och sin fåfänga. Då han efter sina militära
motgångar i ungdomen förvärfvade sin stora ryktbarhet
som författare, förklarade han för mig, att denna
ryktbarhet beredde honom den allra största glädje och
lycka. Efter hvad han själf sade, fann han behag i
känslan att vara skriftställare och aristokrat». Ibland
förklarade han småleende, »att han inte lyckats bli
artillerigeneral men i stället blifvit litteraturgeneral».
Detta en smula oförsynta yttrande får dock
näppeligen ordgrant tillskrifvas Tolstoj; efter all sannolikhet
uttryckte han sig på ett finare och blygsammare sätt,
om han också talade skämtande och mellan fyra ögon.
Men å andra sidan, då man känner Behrs naiva och
så att säga hjälplösa dyrkan för sin store släkting, inser
man, att han aldrig med vett och vilja skulle göra sig
skyldig till någon kvick malis. Han skrifver i sitt
hjärtas enfald som en forna tiders legendförfattare, ehuru
sanningen att säga denna enfald för hans hjälte
stundom är fatalare än den mest uppenbara fientlighet; för
forskaren åter är den kanske mera värdefull än allt snille.
Emellertid hade Tolstoj fått nog af kriget och den
krigiska tapperheten; — för sina besvikelser har han
sedermera utkräft en odödlig och skoningslös hämnd
i sina verk. Han tog afsked, hvarvid han fick
löjtnants rang, och begaf sig först till Petersburg och
sedan utomlands. »Han har aldrig trifts i Petersburg»,
anmärker Behrs. »Han hade inga betingelser för att
spela någon roll i Petersburgs högsta kretsar: försöka
göra karriär brydde han sig naturligtvis inte om, någon
större förmögenhet ägde han icke, och sitt stora
författarrykte hade han ännu icke förvärfvat.»
Han återvände från utlandet emancipationsåret och
började syssla med sitt fredsdomarvärf och byskolan
på Jasnaja Poljana. En tid tänkte han på att ägna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
