Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela lifvet åt denna verksamhet. Men småningom
tröttnade han på skolan alldeles som på sina föregående
försök att göra godt. Och till slut gick det ända
därhän, att han fann något »brottsligt» — såsom han
själf uttrycker sig — i sitt förhållande till barnen.
»Det tycktes mig, att jag fördärfvade bondbarnets
rena, primitiva själ. Jag kände en obestämd ånger som
öfver ett helgerån. Jag kom att tänka på de gamla
vällustingar, som för att egga sin trötta fantasi anordna
tableaux-vivants, där barn vrida sig i otuktiga
ställningar.»
Fastän uppriktig var hans ånger som alltid
sjukligt öfverdrifven och otyglad. Af de dagböcker han
den tiden förde framgår klart endast det, att han i
själfva verket mindre bekymrade sig om barnen än om
sig själf. Då han satte Fjodka och Senka att skrifva
uppsatser, dem han sedan i sin pedagogiska journal
förklarade öfverlägsna Leo Tolstojs, Puschkins och
Goethes verk, var detta ett för dem kanske icke ofarligt
experiment, som han medelst deras själar anställde med
sin egen själ. En annan Narcissus förälskade han sig
i sin bild i barnasjälarna som i en djup och
jungfrulig källas spegel. Äfven i barnen älskade han —
kanske i själfva verket en för dem ödesdiger lärare —
endast sig, sig själf ensam.
»Det såg ut att gå bra», säger han i sina
Bekännelser, »men jag kände, att jag inte var alldeles frisk
själsligen och att detta inte kunde fortgå länge.»
Det rustade sig till en ny andlig revolution inom
honom. »Jag blef sjuk», säger han, »mera andligen
än fysiskt, uppgaf alltsammans och gaf mig af till
baschkirerna på stäppen för att dricka kumys och lefva ett
vegeterande lif.»
Då han kom åter, gifte han sig med Sofia
Andrejevna Behrs.
Alla hans föregående försök att ordna sitt lif —
den nechljudovska patriarkaliska välgörenheten,
naturlifvet i kosackstannitsan, kriget, skolan — hade endast
varit amatörskap, dilettantism, hugskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
