Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hans giftermål är ingen lek, intet hugskott
utan hans första viktiga, allt omskapande, heliga
handling. Hans äktenskap blir en lifsgärning, som han inte
endast vill hänge sig åt utan verkligen också hänger
sig åt.
Han är trettiofyra år, hon aderton. Omedelbart
efter bröllopet reste de ut till Jasnaja Poljana och
tillbragte där nästan utan afbrott omkring tjugo år i
fullkomlig ensamhet, alltid nöjda med sin värld och utan
att känna behof af några andra människor. Det var
Leo Tolstojs bästa år, under hvilka han skapade »Krig
och Fred» och »Anna Karenina» — hans rikaste
blomstringstid, hans kraftperiod. »Hennes kärlek till mannen
är gränslös», skrifver Sofia Andrejevnas bror. »Dessa
bådas förtrolighet, vänskap och ömsesidiga kärlek ha
alltid stått för mig som mönstret och idealet för
äktenskaplig lycka. Det var inte utan anledning hennes
föräldrar sade: Högre lycka kunde vi inte önska Sonja.»
I Fjets »Minnen» lära vi känna denna Natascha
eller Kitty som en af den ryska herrgårdskulturens mest
fulländade kvinnotyper — »alltid hvitklädd, med en
väldig nyckelknippa vid sidan» — enkel och naturlig,
alltid glad och oftast i välsignadt tillstånd, ty hon fick
tretton barn. »Hon renskref sju gånger Krig och Fred»,
berättar Behrs, »och samtidigt med detta arbete och
med sina husmoderliga bestyr, som sträckte sig ända
till minsta detalj, fann hon tid att själf amma,
undervisa och sy kläder åt barnen, tills de uppnådde
tioårsåldern.» Andra dotterns födelse hade så när kostat
modern lifvet, och efter några försök måste hon afstå
från att själf amma; men då hon såg en annan kvinna
amma sitt barn, började hon gråta af svartsjuka,
afskedade ögonblickligen amman och lät uppföda barnet
med flaska. »Leo Nikolajevitsch fann denna svartsjuka
naturlig och hänrycktes öfver sin hustrus moderlighet.»
Det är i något i detta, som erinrar om de gamla
bibliska patriarkerna Abraham, Isak och Jakob, som af
Israels Gud fingo mottaga befallningen: Föröken eder
och uppfyllen jorden. Hvad vi än må tänka om Leo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
