Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
detta skämt, detta »leende»? Ligger det inte en
outtalad bitterhet i det?
Och se här en ännu egendomligare bekännelse,
nästan pinsam att höra:
»Det är bland männen jag vill söka mig en vän.
Ingen kvinna kan för mig ersätta en vän. Hvarför
ljuga vi för våra hustrur och säga, att vi anse dem för
våra sanna vänner? Det är ju inte sant!»
Säger han också detta med ett leende? Är detta
också ett skämt? Den lyckligaste familjefar, en modern
motsvarighet till de bibliska patriarkerna Abraham, Isak
och Jakob, som har lefvat trettiosju år i ett förtroligt
samlif med sin hustru, han afundas ungkarlen dennes
frihet, alldeles som om hans eget familjelif vore ett
hemligt slafveri, och han låter en nästan främmande
människa förstå, att han inte anser sin egen hustru
vara värd namnet vän.
Och samma vittne, som nyss prisat Leo Tolstojs
familjelycka, anmärker strax därpå med största lugn:
»I sina lifsåskådningar öfverensstämma de (Leo
Nikolajevitsch och Sofia Andrejevna) dock icke.» Men
»lifs-åskådningen» — det är ju det heligaste han har. Och
om de icke öfverensstämma i detta, i hvad
öfverensstämma de då? Kan man kanske affärda också detta
med ett skämt?
Än anmärkningsvärdare är dock hvad Behrs
meddelar om den »pånyttfödde» Tolstojs känslor för
hustrun.
»Numera ligger det något fordringsfullt, något
förebrående och till och med missnöjdt i Leo
Niko-lajevitschs sätt emot hustrun. Han anklagar henne för
att hon hindrar honom från att skänka bort sina
ägodelar och fortsätter att uppfostra barnen i samma anda
som förut. Hans hustru återigen anser sig ha rätten
på sin sida och sörjer öfver hans sätt emot henne.
Ovillkorligt har hos henne uppstått rädsla och afsky
för läran (den tolstojska) och dess följder. De äro
numera alltid af olika meningar, och det ljuder
ömsesidig förebråelse ur deras ton mot hvarandra. Att skänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
