Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
är detsamma som att sönderrifva »en skör spindelväf».
Han insåg, att detta är människans tyngsta kedja, den
yttersta länken, som man kan lösslita ur hjärtat blott i
förening med kött och blod; han insåg, att det är
omöjligt att frigöra sig från den på annat sätt än genom
att afslita de innerligaste, mest vitala mänskliga
blods-och ömhetsbanden, på samma gång som ägodelarna
öfverge också fader och moder och hustru och barn.
Därför sade han också med ett så oändligt vemodigt
och så oändligt medlidsamt leende: »Sannerligen,
sannerligen säger jag eder — det är lättare för en kamel
att gå igenom ett nålsöga än för en rik att ingå i
Guds rike.»
Så sade Kristus — hvad säger Leo Tolstoj? Han
tiger som om hans gärningar talade för honom eller
som om ingen motsägelse, ingen tragedi funnes, som
om allt syntes honom lika lätt, klart och enkelt som
förut. Den underliga legend, som skrifves om detta
moderna helgon, svarar i hans ställe: »Han försöker
att sluta ögonen och går helt upp i förverkligandet af
sitt lifsprogram. Han vill inte se pengar, han
undviker till och med att röra vid dem och bär aldrig några
på sig.» (Anna Seuron.) Och det har så pass lyckats
honom att försona hustruns vilja med Guds, att »på
sista tiden», anmärker Behrs, »Sofia Andrejevna har
börjat förhålla sig lugnare gentemot sin mans lära —
hon har vant sig». — Detta är alltså det nya sättet
att, medan man förblir kamel, gå igenom nålsögat —
»inte röra vid pengar», »aldrig bära pengar på sig»
och »sluta ögonen».
Är icke detta ironi, är det icke det bittraste hån
mot honom själf, mot oss och mot Kristi lära? Och
om detta har någon sorts mening inför människors
domstol, så hvad gäller det inför Guds? Har han
uppfyllt Kristi bud eller icke, har han bortskänkt sin
egendom eller icke? Här finns icke rum för två svar,
här finns ingen medelväg att gå, svaret måste bli ett:
endera ja eller nej.
Vi veta icke hvad han själf tänker om detta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
