Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
vaggar oss till ro i vår hedendom och hvars skuld
det&är, att kristendomen sedan nära tjugo sekel tillbaka
absolut inte »vill lyckas»: om icke en människa kan
förändra allt detta, så må då allt förbli vid det gamla.
Detta är det lumpenhetens »lagom», hvarpå världen
står, åtminstone vår demokratiskt borgerliga värld, och
som gör egendomsbesittningens sköra spindelväf till en
järnkedja för den. Detta är också hvad som förlänar
alla våra kristliga känslor den förståndiga, ofarliga
ljumhet, om hvilken det i Apokalypsen säges till den
lao-diceiska kyrkans ängel: »Jag ville att du vore antingen
kall eller varm, men eftersom du är ljum, skall jag
utspy dig utur min mun.»
»Jag har gifvit er så mycket jag kan; jag kan inte
mer», säger Leo Nikolajevitsch i »bedröfvad ton» till
de hjälpsökande, som belägra honom.
Vi taga vägen genom trädgården. Men vi hejdas
i vår väg af en liten musjik med en skrofulos gosse
vid handen. Leo Nikolajevitsch stannar.
— Hvad vill du?
Musjiken knuffar fram gossen. Gossen blir
förvirrad, och vänd till Leo Nikolajevitsch framstammar
lian osäkert:
— Ge ... mig ... en ... föl... unge ...
Jag blir besvärad och vet inte hvart jag skall se.
Leo Nikolajevitsch rycker på axlarna.
— Hvad för fölunge? Sådana dumheter! Jag har
ingen föl unge.
— Jo då, — förklarar musjiken och klifver
hastigt fram.
— Det vet jag ingenting om. Adjö med er! —
säger Leo Nikolajevitsch, och efter att ha gått några
steg hoppar han vigt öfver ett dike.»
Men är han alldeles viss om att lian verkligen
inte har någon fölunge?
I »Barndom och Ungdom» berättar Tolstoj,
hurusom han en gång, då han glömt att yppa en synd i
bikten, vände tillbaka för att bikta sig på nytt. Då
han a k te hem från klostret med en isvostschik, kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
