Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
alltid är i nutidens lif — ju löjligare dess
fruktansvärdare.
Är det inte i själfva verket ohyggligt, att denne
man, som hade en så brinnande törst efter sanningen,
som så skoningslöst anklagade sig själf och andra, att
också han belastar sitt samvete med en så skriande
lögn, en sådan orimlig motsägelse? Den minste och på
samma gång starkaste af djäflarna, nutidens djäfvul,
ägandeskapets, den borgerliga välmågans, den fega
medelvägens, den »andliga ljumhetens» djäfvul — har
han inte inom Leo Tolstoj firat sin sista och största
seger?
Om tolstojlegenden hade skrifvits i medeltidens
natt, skulle man tro, att denne djäfvul tagit gestalt i
den enfaldige musjiken, som kom med den orimliga
begäran att få en fölunge. Och då Leo Nikolajevitsch
flydde — vare sig med blygsel eller skräck eller orubbad
sorglöshet — hur frestaren då måtte ha triumferat, hur
han måtte ha skrattat, upprepande ett af sina ohyggliga
älsklingsskämt:
— Visste du då inte, att jag också är en logiker?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
