Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
trots att jag öfveröses af regndroppar, bryter jag
kvistar af den knoppande häggen, slår mig i ansiktet med
dem och berusar mig med deras underbara doft. Utan
att heller bry mig om att stora lerkokor fastna vid
mina stöflar och att strumporna för länge sedan äro
våta springer jag, plumsande i smutsen, fram till
vagnsfönstret.
— Ljubotschka! Katenka! — ropar jag, i det jag
sticker in nägra häggkvistar. — Se så härligt!
Flickorna skrika och beskärma sig; Mimi säger,
att jag skall gå ur vägen, annars köra de öfver mig.
— Men känn då så det doftar! — ropar jag.»
Skall detta barndomsminne dyka upp för honom
under dödskampen? Skall han åter tycka sig känna
häggens berusande doft och beröringen af de våta
kvistarna, frisk som ett barns kyss? Och skall han då
känna, att i denna oändliga jordeglädje, denna kärlek
till det jordiska låg också fröet till något ojordiskt?
Skall han förstå, att den okufliga, animaliska och på
samma gång gudomliga kärlek till köttet, som han hela
sitt lif fåfängt bekämpat, skulle kunnat förbli lika
oskyldig som i den ännu tidigare, oförgätliga barndomen,
då han i badkaret för första gången varseblef och
började älska »sin lilla nakna kropp med de framträdande
refbenen»? Skall han förstå, att denna hans kärlek till
sig, till sig själf allena skulle ha varit helig, otn han
blott älskat sig själf helt — det vill säga älskat sig
icke för sin egen skull utan för Ouds, alldeles som
Herren befallt oss älska andra icke för deras egen utan för
hans skull ? Skall han förstå, att här icke kan vara fråga
om högre eller lägre utan att det är två motsatta och
lika rätta vägar, som leda till ett och samma mål? — ja
i grund och botten är det icke ens två vägar, det
endast tycks vara två tills vidare. Skall han förstå, att
man icke i strid mot och förbi det jordiska kan komina
till det ojordiska, icke i strid mot och förbi köttet utan
blott genom köttet kan komma till det som är bakom
köttet? Och skola väl vi frukta köttet — vi, Hans
barn, hvilken sade: »Mitt blod är sann dryck och mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
