Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI.
I motsats till Leo Tolstoj tycker Dostojevski icke
om att tala om sig själf.
Denne så indiskrete, nästan grymme och cyniske
pejlare af andras hjärtan ådagalägger gent emot sitt
eget hjärta den »kyska blygsamhet», som Tjutschev
fann utmärkande för den nordiska naturen och som,
säger han:
Vi äfven hos de mänskor finna,
som bittert pröfvades i lifvet.
»Aldrig», säger Strachov, kunde man märka, att
de lidanden han genomgått gjort honom bitter och
hård, aldrig framskymtade hos honom något begär att
spela rollen af martyr. — Fjodor Michailovitschs sätt
lät icke ana hvilka upplefvelser han hade bakom sig,
han gaf sig ingen min af att vara desillusionerad eller
bära på ett hjärtesår, tvärtom såg han alltid glad ut,
så snart han ej var alltför sjuk. Jag minns hur en
dam, som för första gången bevistade en
redaktionssoaré hos Michail Michailovitsch (Dostojevskis bror),
med stort intresse skärskådade Fjodor Michailovitsch
och slutligen sade:
— Jag ser på er, och jag tycker mig i ert
ansikte läsa de lidanden ni har utstått.
Han kände sig tydligen obehagligt berörd af
dessa ord.
— Hvad för ena lidanden? — utropade han och
började tala skämtande om helt andra saker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
