Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Dostojevski gjorde aldrig några försök att väcka
intresse för sitt privata lif. Lika litet som han
anklagade andra, lika litet anklagade han sig själf. Först på
sista åren kunde det ibland hända, att han i
»Skriftställarens dagbok» skildrade barndomsminnen; men äfven
då anklagade han ingen utan försökte tvärtom
idealisera den miljö, hvarur han utgått, alldeles som om han
velat öfvertyga sig själf och andra, att hans lif varit
lyckligare än det verkligen var.
»Jag tillhör måhända dem, soni ha största
betingelserna för att kunna återgå till det rent nationella,
lära känna den ryska anden, själfva folksjälen. Jag är
utgången från en hederlig, äktrysk familj. Så långt jag
kan minnas tillbaka, minns jag mina föräldrars kärlek
till mig. Vi i vår familj voro förtrogna med bibeln
från vår tidigaste barndom. Jag var knappa tio år, då
jag hade reda på alla de viktigaste episoderna i
Rysslands häfder, tack vare att min far om kvällarna läste
Karamsins historia högt för oss. Helgelseceremonierna
i Kreml och Moskvas kyrkomöten gjorde alltid ett djupt
högtidligt intryck på mig.»
Då han en gång talade med sin bror om de
aflidna föräldrarna, utbrast han entusiastiskt:
— Ja vet du, det var föregångsmänniskor, och
ännu i denna stund skulle de vara det. Sådana
familjemedlemmar, sådana fäder bli hvarken du eller jag.
Det är emellertid svårt att afgöra, hur pass mycken
tilltro dessa Dostojevskis ljusa minnen förtjäna. Enligt
hans brors uppgift var deras far »ytterst fordrande och
otålig och framför allt mycket uppbrusande». Enligt
andra uppgifter var han »en dyster, nervös och
misstänksam man». »Det gör mig ondt om stackars far»,
skrifver Dostojevski 1838, då han var sexton år, »han
har en egendomlig karaktär. Ack så många olyckor
lian haft att utstå! Det är bittert att inte på något sätt
kunna hjälpa honom.»
Att döma efter några andra, lika dunkla
häntydningar var något gåtfullt och tragiskt förknippadt med
denne, efter hvad det vill synas, verkligen .egendom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
