Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
som döden. För honom är en petersburgsmorgons
kalla dager på samma gång »dödens hvita ljus». För
Tolstoj existerar blott den eviga motsättningen: lif och
död; för Dostojevski blott deras eviga enhet. Tolstoj
ser på döden utifrån lifvet med en »diesseitsblick»;
Dostojevski ser på lifvet med en »jenseitsblick» och
från något, som synes de lefvande vara döden.
Hvem af dem är närmast sanningen? Hvilket af
dessa två lif är det skönaste?
Jag förstår, att läsaren efter de första kapitlen af
min studie kan misstänka mig för att vilja nedsätta
Tolstoj och upphöja Dostojevski. I själfva verket har
jag blott velat spänna om en båge, som — i motsatt
riktning — varit alltför hårdt spänd af en tolstojsk och
öfver hufvud samtida europeisk kristendom, snäf och
ensidig, af uteslutande asketisk och rationalistisk
läggning. Men om jag varit ensidig och äfven skenbart
orättvis, har detta varit afsiktligt och förberedelsevis;
jag ämnar icke stanna vid denna punkt i mina
undersökningar; jag skall försöka att gå vidare, tränga in i
bägge skriftställarnas konstnärliga, filosofiska och
religiösa verk. Hittills har jag jämfört dem som människor
från kristlig eller så kalladt kristlig ståndpunkt — d. v. s.
jag har rättat mig efter samtidens uppfattning af
kristendomen. Men om jag vid jämförelsen af dessa båda
lif hade utgått från motsatt ståndpunkt — från
hednisk eller, återigen, så kalladt hednisk, skulle jag ha
kommit till den slutsatsen, att Leo Tolstojs lif i dess
oförvissneliga friskhet och sundhet, dess outsinliga
jorde-glädje varit fullkomligare och skönare än Dostojevskis.
Och, slutligen, från den tredje och sista synpunkten —
den symboliska, som förenar de båda motsatta religiösa
polerna — skola Tolstojs och Dostojevskis lif förefalla
lika sköna fast af en konträr och ofullkomlig skönhet
— ofullkomlig, emedan ingen af dem nått den grad
af harmoni, som redan Puschkin bebådat i den ryska
kulturen. Hos Tolstoj tar köttet för stor öfvervikt
öfver anden, hos Dostojevski anden öfver köttet. Men
dessa bägge lif, båda lika stora, lika ryska, komplettera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
