Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
sedan dröjer det fem dagar, innan jag hämtar mig.
Jag är en förlorad människa!»
»Och ändå tycker jag alltid, att jag just står i
begrepp att börja lefva», bekänner han i ett af sina
mest förtviflade bref. »Löjligt, inte sant? Det är att
vara seg som en katt.» — »Jag har haft tillfälle att se
honom under de svåraste stunder af hans lif, efter
tidskriftens indragning, efter broderns död, i de värsta
ekonomiska trångmål», berättar Strachov. Han
förlorade aldrig modet helt och hållet, och jag kan inte
tänka mig några omständigheter, som skulle kunna
krossa honom. Detta är dess mer förvånande som han
var oerhördt mottaglig för intryck och vanligen aldrig
behärskade sig utan helt hängaf sig åt sina känslor.
Det var som om det ena icke blott icke hindrat utan
främjat det andra.» — »Det finns ett sådant förråd af
lifskraft hos mig, att jag aldrig hinner uttömma det!
-säger Dostojevski själf i ett af sina ungdomsbref, och
i dödsstunden skulle han kunnat upprepa detsamma
med Dmitri Karamasovs ord: »Jag skall besegra allt,
alla lidanden, om jag blott i hvar stund kan säga till
mig själf: jag är! Under tusen kval — jag är;
vridande mig under tortyr — men jag är! Jag står vid
skampålen, men jag existerar, jag ser solen, och ser
jag inte solen, så vet jag att den finns. Och att veta
att solen finns — det är hela lifvet.»
Och just under dessa fyra år, då han förlorat sin
vän, sin bror, sin hustru, då han är ansatt af kreditorer,
förföljd af myndigheterna och myndigheternas fiender,
är oförstådd af publiken, är ensam, fattig och sjuk,
skapar han sina största verk, det ena efter det andra:
1866 »Brott och Straff>, 1868 »Idioten», 1870 »De
besatta» samt uppgör planen till »Bröderna
Karama-sov». Men hur omätligt till sin betydelse hans verk
än är, hvem kan ana sig till hvad han ville skapa och
förmodligen äfven skulle kunnat skapa under andra
kulturella betingelser? »Han nedskref», säger Strachov,
som är väl förtrogen med hans alstrings inre historia,
»endast tiondelen af de romaner han redan planlagt
Tolstoj och Dostojevski. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
