Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
då vi jämföra hans fullkomliga hedniska lif med hans
bristfälliga kristendom. Det är icke hans gärningar,
som anklaga honom, utan hans ord och tankar. För
att Tolstojs lif skall synas fullkomligt skönt måste man
glömma icke hvad han gör och känner utan blott hvad
han säger och tänker om sina handlingar och känslor.
Han har uppfyllt det gamla testamentets bud, och det
tragiska i hans lif ligger blott däri, att hans tro och
hans samvete icke ha skänkt sin bekräftelse åt lagens
verk. Är icke fallet detsamma med nästan alla det
gamla testamentets människor, hela det andliga Israel?
Då de helt uppfyllt lagen, nöja de sig icke med lagen
utan vänta en befriare — men då Messias kommer,
äro de alltför kufvade under lagens ok och ha icke
kraft att erkänna honom i hela hans fruktansvärda
frihet och förneka honom och börja åter vänta. Och
i denna väntan ligger deras helighet. Blott om man
fasthåller vid det gammaltestamentliga helighetsbegreppet,
som icke är föråldradt utan evigt och som måhända
återfinnes äfven inom kristendomen (ty Fadern och
Sonen äro ett), fastän där hittills icke förstådt eller
erkändt, ägde Tolstoj rätt att med en så stolt tillförsikt
säga: »Jag har ingenting att dölja för människorna —
må alla gärna veta hvad jag gör.» Och hans lif har
verkligen bestått detta prof: det ligger blottadt för hela
världens ögon, och ändå har han ingenting att blygas
öfver. Det är rent och heligt, fastän af ett annat slags
helighet än han skulle ha önskat och som han och
de flesta af vår tids människor anse för kristlig. Om
han skulle blygas öfver något, så vore det icke öfver
sina handlingar och känslor utan endast öfver sina ord
och tankar. Men hur mycket innebär icke det, att
denne sjuttioårings andliga nakenhet är lika oskyldig
som ett barns nakenhet! Hvem i vår tid skulle kunna
bestå ett sådant prof?
Säkerligen icke Dostojevski.
Det är lätt att göra sig skyldig till misstag och
orättvisa vid en jämförelse mellan Tolstojs lif och
Dostojevskis. Om den förre veta vi allt, om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
