Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
giösas djup). Okänd för det nuvarande ryska folket
skall jag bli känd af framtidens ryska folk.»
Trots det stridiga i dessa uppfattningar har hvar
och en af dem rätt på sitt sätt.
Onekligen äro de bägge folkliga i den mening,
att de inblåsa det ryska folkets ande i den ryska
kulturen, sträfva mot det, som en gång verkligen skall bli
nationellt och på samma gång allmänkulturellt. De
sträfva mot detta mål, men nå de det? Det förefaller
som om de blott hunnit så långt som till att
varseblifva eller åtminstone känna den klyfta, som skiljer
kultursamhället från folket — till att vilja bli nationella.
Men till och med Puschkin, som långt mindre kände
denna klyfta, är mera nationellt rysk än de. Hvarken
Dostojevski eller Tolstoj äger den enkelhet, som gör
konstskapelser sådana som Homerus’ Iliad, Æschylus’
Prometheus, Dantes Gudomliga Komedi till ett
fulländadt uttryck för en nations ande och på samma gång
för det universella. Bägge äro för sammansatta och till
och med för mycket kastmänniskor, just därför att de
ha alltför brådt att träda ut ur sitt stånd och »förenkla
sig». Den som behöfver förenkla sig är ännu icke
enkel; den som vill vara folklig är det ännu icke. Och
om det fortgår så som det hittills gått, så skola
Puschkin, Tolstoj och Dostojevski ännu länge förbli »tomma
agnar för folket».
Grundaren af en ny sekt, som kallar sig själf »de
rättrogna kristnas kyrka», f. d. straffången, bonden Tichon
Bjelonosjkin, som anser sig själf och af sina anhängare
anses för Kristus, yttrade nyligen till en rysk s. k.
»kulturmänniska», som studerar folkets seder och bruk:
— Ni samlar olja? Jag förstår... Ni har samlat
mycket olja i lampan. Tänd den, så att den lyser för
människorna. Hvad skall ni annars med olja till?
Alla vi kulturmänniskor och idémänniskor — äro
vi inte olja utan eld? Folket — den elementära
styrkans och trons människor — är icke det eld utan olja?
Om icke oljan förenar sig med elden, förspilles den
och elden slocknar. Mig synes, att Tolstoj och Dosto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
