Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. Tolstojs och Dostojevskis lif - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
jevski äro de stora föregångarna till honom, som skall
sänka veken i oljan och tända elden.
Sådana äro dessa två ryska lif, dessa två ryska
personligheter.
När jag ser på hvar och en af dem för sig, kan
jag bedöma och jämföra dem, kan jag ge den ene
företräde framför den andre; men då jag ser på dem
tillsammans, vet jag icke hvem af dem som står mig
närmast och hvem jag älskar mest.
»Hans ansikte var bondskt», beskrifver någon Leo
Tolstojs yttre, »med bred näsa, väderbiten hy och tjocka,
buskiga ögonbryn, under hvilka ett par små skarpa,
vakna ögon blickade fram.» Stundom börja dessa ögon
flamma och skjuta blixtar och se på interlokutören med
en genomborrande, genomträngande blick. »Trots de
grofva dragen», tillfogar samma person, »kände man
genast, att man framför sig hade en person tillhörig
den högre samhällsklassen», en världsman, en rysk
barin.
Denna förening af bondskhet och den mest
aristokratiska förnämhet, den mest europeiska förfining är för
öfrigt något som utmärker de största personligheter
inom den ryska kulturen, t. ex. Turgenjev på
ålderdomen. Och denna förening har ingenting
disharmoniskt, det är som om det ena icke hindrade det andra
utan som om tvärtom just i det äkta folkliga låge något
högaristokratiskt, i högsta mening förnämt, särprägladt
och på samma gång universellt.
I den anförda skildringen af Tolstojs yttre saknas
ett drag: detta ansikte är en mans, som har lefvat ett
långt, måhända stormigt men sällsynt lyckligt,
naturenligt lif; så ser en patriark ut eller den gamle
»hedningen» fader Jeroschka. Trots fårorna, som de sjuttio
åren plöjt, utstrålar det från detta ansikte en
oförviss-nelig ungdom och friskhet, och det präglas af den
litet högdragna, känslolösa kyla, som är utmärkande för
stora hedningars ansikten.
Och bredvid detta ansikte Dostojevskis, som redan
i ungdomen »icke föreföll ungt-», med skuggade, in-
Tolstoj och Dostojevski. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
