Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
har han icke gått till väga! I denna mening kan man
säga, att han gifvit oss en ny kropp, en ny flaska för
ett nytt vin.
Aposteln Paulus särskiljer i människans väsen tre
element, en indelning som han lånar från filosoferna
af den alexandrinska skolan. Människan består enligt
honom af kropp, ande och själ. Själen är
förenings-länken mellan kropp och ande, något midt emellan
dem båda, tvefaldigt, dunkelt, en öfvergångsform, icke
längre kött, ännu icke ande, det område där köttet
slutar och anden tager vid, något halft animaliskt, halft
gudomligt och som för att tala den moderna
vetenskapens språk tillhör psykofysiologi en — de på en
gång kroppsliga och andliga företeelserna.
Tolstoj är den störste bland skildrare af denna
icke kroppsliga och icke andliga utan just psykiska
människa — af den sida af köttet, som är vänd mot
anden, och af den sida af anden, som är vänd mot
köttet — af det mystiska område, där striden mellan
djuret och guden inom människan försiggår. Detta är
också hela hans eget lifs tragiska kamp, han är också
själf företrädesvis en psykisk människa, hvarken helt
hedning eller helt kristen utan en halfhedning, en
half-kristen, som beständigt pånyttföds och omvänder sig
utan att ändå lyckas bli kristen.
Allteftersom Tolstoj aflägsnar sig från detta
mellan-område i ena eller andra riktningen, mattas hans
konstnärliga skaparkraft och sviker honom till sist alldeles.
Förhållandet är detsamma, vare sig han vänder sig mot
den primitiva, af det mänskliga och animala lifvet
oberörda naturen, liflös eller skenbart liflös, lidelsefri och
lidandefri, ^materiell», (hvars hemska, majestätiska lugn
Turgenjev och Puschkin så mästerligt skildra) eller
tvärtom mot den af köttet oberoende, från den animala
naturen frigjorda mänskliga anden, den rena tanken,
(hvars stormande lidelser Dostojevski och Tjutschev ge
ett så mäktigt uttryck åt). Det finns sålunda områden,
som äro evigt otillgängliga för honom. Inom det
psyko-fysiologiskas gränser är han däremot envåldshärskare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
