- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / I. Tolstoj och Dostojevski som människor och konstnärer /
174

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II.

Turgenjev skref om Krig och Fred: »Tolstojs roman
är högst märklig, men det svagaste i den är just hvad
publiken hänförs öfver: den historiska sidan och
psykologien. Hans historia är taskspeleri, blå dunster i
ögonen på folk... Hvar är epokens karaktäristiska drag?
Hvar är den historiska färgen? Denisovs gestalt är
präktigt tecknad, men den skulle vara bra som arabesk
på en bakgrund — och någon bakgrund finns inte.»

Det är ett oväntadt domslut, och i första
ögonblicket förefaller det till och med orättvist. Den
väldiga, bottenlöst rika tolstojska epopén ger oss så mycken
»vägkost», att vi till en början alldeles förgäta den
frågan, om vägen själf för oss till det slutmål
författaren har föresatt sig. I längden kan man dock icke
förbigå den så lätt förgätna frågan, i hvad mån »Krig
och Fred» — en dock först och sist historisk roman
— i själfva verket är historisk. Välbekanta gestalter —
Kutusov, Alexander I, Napoleon, Speranski — skrida
förbi oss, välbekanta tilldragelser inträffa — slagen vid
Austerlitz och Borodino, Moskvas brand, fransmännens
återtåg. Vi se historiens yttre former, rörligt orörliga,
upprördt svallande och för evigt förstenade i sitt svall,
»likt en våg som plötsligt stelnar» — vi se historiens
anlete, dess skelett; men äro dessa en gång lefvande
ben täckta af lefvande kött, bor där en lefvande ande?

Historiens ande, tidens ande, det som Turgenjev
kallade den »historiska färgen» — hur svårt, nästan
omöjligt det är att definiera hvari den egentligen
består! Vi veta endast, att hvar tidsålder har sin egna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/1/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free