Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
hon var skyldig att säga, men i dess ställe fäste
hon på honom sin blick full af kärlek och svarade
ingenting.»
Ifall man jämför detta Vronskis tafatta, ända till
platthet hvardagliga joller med Sakuntalas, med Salomos
och Sulamiths, Romeos och Julias klingande
kärlekshymner — hur tomt förefaller det icke! Men Anna
och Vronski tala icke med ord utan endast med
-glansen i blickar och leenden», med röstens klang, med
kroppens uttryck och rörelser, liksom förälskade djur.
Och detta elementärt animala, ordlösa kärleksspråk —
hur mycket djupare än alla ord är icke det!
Det bör för öfrigt anmärkas, att i Tolstojs
författarskap i allmänhet den konstnärliga tyngdpunkten,
framställningens styrka icke ligger i det dramatiska utan
i det berättande, icke i dialogerna, icke i hvad de
uppträdande personerna själfva säga utan i det som sägs
om dem. Deras tal är ytligt eller meningslöst;
däremot är deras tystnad bottenlöst djup och vis. »Hon
var ett af de djur», säger Tolstoj om Vronskis sto
Frou-Frou, »som blott därför, tycks det, icke tala, att
munnens byggnad ej tillåter det.» Man skulle kunna
säga om en del af Tolstojs personer, t. ex. Vronski
och Nikolaj Rostov, att de tala blott därför att deras
muns byggnad tillåter det.
Anna har »inga egna ord», däri lik Natascha, som
talar med mannens ord, och Platon Karatajev, som
talar med folkets ord, i ordstäf och ordspråk. En
mängd oförgätliga, individuella känslor och
förnimmelser hos Anna Karenina ha stannat i vårt minne — men
icke en enda tanke, icke ett enda individuellt, blott
henne tillhörigt yttrande, icke ens om kärleken. Och
ändå förefaller hon ej dum; tvärtom ana vi, att hon
intellektuellt är mera sammansatt och betydande än
Dolly, Kitty, Vronski — ja hvem vet, kanske än den
alltför talföre Levin. Men hennes plats i romanen är
sådan, hennes fullkomliga uppgående i lidelsen gör,
att vi ej se denna sida af hennes väsen —
intelligensen, reflexionsförmågan, det högre, oegennyttiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
