Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
framträdande, nästan från den första stumma blicken
på Vronski och till sitt sista andetag. Vi veta icke
hvad hon har tänkt och känt, hur hon lefde förut —
det förefaller till och med, som om hon alls icke
existerat, innan kärleken kom; man kan inte föreställa sig
Anna som icke älskande. Hon är helt kärlek, det är
som om hela hennes väsen, kropp och själ, bestode
af kärlek, liksom salamanderns kropp af eld,
sjöjungfruns af vatten.
Liksom mellan Natascha och Pierre, Kitty och
Levin så finns det mellan henne och Vronski intet
medvetet andligt band. Det finns endast det dunkla, fasta,
psykofysiska bandet — »bandet mellan kropp och själ».
De tala aldrig med hvarandra om något annat än
kärlek. Men äfven deras tal om sin kärlek är
innehålls-fattigt.
». .. —Jag har dansat mer i Moskva på en enda
bal än under hela vintern i Petersburg. Jag måste
hvila ut före resan.
— Och ni reser alldeles bestämdt i morgon? —
frågade Vronski.
— Ja jag tror det, — svarade Anna liksom förvånad
öfver djärfheten i hans fråga; men den heta, skälfvande
glansen i hennes ögon och leende brände honom, då
hon sade detta.»
I detta mondäna prat säga orden ingenting, men
den stumma, »skälfvande glansen i ögon och leende»
utsäga det outtalade — och detta är lidelsens
afgörande ögonblick.
Då Vronski bekänner sin kärlek för Anna, är det
i lika intetsägande fraser:
»— Vet ni då inte, att ni är hela lifvet för mig
. . . Ni och jag är för mig ett och detsamma . . .
Och jag ser ingen möjlighet till lugn för vare sig mig
själf eller er. . . Jag ser möjligheten af förtvifan,
olycka . . . eller jag ser möjligheten af lycka, hvilken
lycka! ... Är den omöjlig? — tillfogade han med
läpparna blott, men hon hörde det.
Hon spände alla sin själs krafter för att säga hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
