Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
— Jag känner djuret jag, — säger fader Jeroschka.
Tolstoj skulle kunna säga om sig själf och sätta
som motto på alla sina arbeten dessa den gamle
hedningens ord:
»Jag känner djuret jag.»
»— Och du inbillar dig, att djur är dumma?»
slutar fader Jeroschka sin berättelse om vildsvinshonan,
som »fnysande åt sina ungar» sade till dem: »Akta
er, barn, där sitter en människa .— Du inbillar dig,
att djur är dumma? Nej djuret är klokare än
människan, om det också heter svin. Det vet allt. Tänk
bara på detta: en människa går i någons spår och
märker ingenting, men träffar ett vildsvin på dina spår,
vädrar det dem genast och tar till benen. Alltså har
det förnuft, och hvad du inte känner, det känner det.
Och så är det som så, att da vill döda det, och det
vill lefva och ströfva omkring i skogen. Den lagen har
du, och den lagen har det. Det är svin men därför
inte sämre än du; det är ett likadant Guds skapade
kreatur. Joho män! Människan är dum, dum, dum! —
upprepade den gamle flere gånger, och han sankte
hufvudet och försjönk i tankar.»
»Guds skapade kreatur» — i detta folkliga, enkla
uttryck, som förefaller så vanligt och naturligt, anar
man en ännu outforskad hemlighet, en sällsam, innu
icke löst gåta.
Äfven människan är »Guds kreatur*. Guds djur.
Hela världen är ett lefvande, animaliskt (£«><>*) helt -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
