Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
gudomligt »animeradt», kanske också gudomligt
anima-liskt — ett gudadjur.
»Älska allt hvad Gud har skapat, både det hela
och hvart sandkorn», säger den helige Sosim hos
Dostojevski. »Älska hvart blad, hvar ljusstråle. Älska
djuten, älska växterna, älska allting. Om du älskar
allting, uppdagar du Guds hemlighet i tingen ... Och
till slut börjar du älska hela världen med en hel,
universell kärlek.
— Människa, köj dig icke öfver djuren/»
iGuds skapade kreatur» är ett fromt, kristligt,
nästan kyrkligt uttryck; men ligger det icke i det något
förkristligt, till och med förhistoriskt, indoeuropeiskt,
allmänariskt?
Lätt och lekande förvandla de gamla grekerna, de
renaste arierna, gudamänniskan till gudadjuret. Den
gudasköna, själfulla människokroppens lemmar smälta
samman med djurens, ja äfven med växternas lemmar,
den store Pan med bocken, Pasifaë med tjuren, Leda
med svanen, Dafne med lagern. Stundom är det till
och med svårt att afgöra, hvar hos människan det
mänskliga, det gudomliga slutar och det djuriska, det
vegetabiliska tager vid: det ena öfvergår i det andra, smälter
samman med det andra som de skilda färgerna i
regnbågen. För grekerna voro dessa metamorfoser, dessa
»förvandlingar» mindre ämnen för eftertanke än roande
och sinnesretande sagor; som okynniga barn lekte de
med dessa heliga, religiösa symboler — föreningar —
som de fått från den fjärran östern och hvilkas mystiska
innebörd de knappast anade.
Men så finns det ett annat folk med en lika klar
intelligens som grekerna, lika naivt lifsbetaget som de
men på samma gång djupare anlagdt och mera stilla
till sitt väsen — egypterna. Då de väl började grubbla
öfver föreningen inom människan af det gudomliga
och det djuriska, öfver »Guds kreaturs» mysterium, var
det för att aldrig sluta upp därmed — detta grubbel
slukade hela deras tusenåriga kultur. Deras sällsamma
gudar af svartglänsande, oförvitterlig granit, halft män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
