Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Han kastade dit ännu ett stycke, så ännu ett och ännu
ett, skar sönder hela sin kropp, så att blodet flödade
och benen blottades, men skålen förblef orörlig. Med
en sista ansträngning släpade han sig då fram till den
och kastade sig själf i den. Och den sänkte sig, och
skålen med dufvan höjde sig.
För den moderna europeiska uppfattningen
förefaller denna legend vidunderlig, nästan vanvettig. Men
det ligger en djup mening i den: blott genom att offra
sig helt kan man rädda en annan varelse.
Ur denna bottenlösa ariska medkänsla för allt
lefvande har buddismen utgått, och likt en stormflod, som
spolar bort alla dammar, kullstörtade den den fastaste
och mest förstenade af alla kulturella institutioner, som
någonsin existerat — kasterna med deras obevekliga
råmärken, som gjorde afståndet mellan en brahmin och
en paria lika stort som afståndet mellan Gud och djur.
Blodsutgjutelse, mördandet af oräkneliga djur, en
ohygglig slakt, där »blodet strömmar nertill och
droppar uppifrån» — det är den gudstjänst, som behagar
semiternas »nitälskande och som eld förtärande» Gud —
det är en »Herren behaglig lukt». Jordens alla
stammar och folk äro endast offerkött. »Jag trampade dem
i min vrede och pressade dem i min förbittring och
stänkte deras saft på mina kläder, och jag har fläckat
hela min dräkt.» Slutstenen i denna religion är väntan
på Messias, som skall komma i skyn i makt och
härlighet för att döma lefvande och döda. Han är Israels
konung, han skall utkräfva hämnd på folken för att Guds
folk har förföljts och föraktats, han skall underkufva
eller utrota dem och skall härska i Sion i evigheters
evighet.
Och Messias kom. — Men hvar är hans rike,
hans mald och härlighet? Son till en fattig nasareisk
timmerman ligger han i krubban i Betlehem, och djur
och de ringaste bland människor omge honom. Och
Herren, inför hvars anlete »jorden darrar af fasa och
bergen smälta som vax», sänder sin ande till honom
i en dufvas skepnad. Och konungen håller sitt intåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
