Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
andades hastigare än vanligt. Med en lätt rörelse, utan
ansträngning, tryckte soldaten ner dess hufvud, som
det försökte lyfta. Gossen förde utan att afbryta
samtalet vänstra armen under fårets hufvud och skar upp
dess strupe. Fåret började spritta, den lilla svansen
blef styf och upphörde att vifta. Under väntan på att
blodet skulle rinna af, tände gossen sin slocknade
cigarrett. Blodet strömmade, och fåret började kasta sig.
Samtalet fortgick utan ett ögonblicks afbrott.»
»Och dessa hönor och kycklingar, som dagligen
i tusentals kök, nackade och öfversköljda af blod, på
ett komiskt, ohyggligt sätt (åter löjligt och ohyggligt i
förening, det löjliga i det ohyggliga) hoppa och flaxa
med vingarna!»
— Är det möjligt, att de inte skola ställas till
svars för detta? — Ofrivilligt ljuder denna
isvostschi-kens fråga i läsarens själ.
»Människa, du är djurens konung — re delle
bestie — ty, i sanning, ingen djuriskhet kan förliknas
vid din», skrifver i sin dagbok Leonardo da Vinci,
också en stor arier, som icke smakade kött och hade
hjärta för alla lefvande varelser. En florentinsk resenär
i XVI:de seklet erinrade sig, då han i Indien såg de
buddistiska anakoreterna, sin landsman Leonardo, som
liksom de icke tillät, att man i hans närvaro gjorde ett
djur eller ens en planta något ondt.
Det finns en gammal indisk legend: den onde
anden, som vill fresta Buddha, världens frälsare, antog
skepnaden af en hök som förföljde en dufva. Dufvan
gömde sig vid Buddhas bröst, och denne ville försvara
henne, men höken sade: »Med hvad rätt beröfvar du
mig mitt byte? En af oss måste dö — endera hon
för mina klor eller jag af hunger. Hvarför ömkar du
henne men icke mig? Om du är barmhärtig och vill
att ingen skall förgås, så skär ut åt mig ur din egen
kropp ett stycke kött motsvarande dufvan.» En våg
med två skålar uppenbarade sig. I den ena satte sig
dufvan. Buddha skar ett stycke kött ur sin kropp och
lade det i den andra skålen. Men den förblef orörlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
