Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
manens egentliga handling, hufvudpersonernas öde.
Furst Andrejs död eller Nikolaj Rostovs harjakt, Kittys
förlossning eller Levins arbete på åkern få sådant
intresse och sådan vikt för oss, att vi förlora Napoleon
och Alexander I, Anna och Vronski ur sikte. Det
förefaller oss viktigare och intressantare att få veta, om
Nikolaj Rostov skall lyckas fälla haren än om
Napoleon skall segra i slaget vid Borodino. I hvarje fall
känna vi ingen otålighet eller ifver att erfara hjältarnas
vidare öden; vi äro villiga att vänta och förströ oss
med annat, hur länge författaren behagar. Vi se icke
stränderna och tänka icke på seglatsens mål. I själfva
verket kan man här liksom i fråga om hvarje äkta epos
alls icke tala om viktigt och oviktigt. Allt har samma
betydenhet, är lika mycket hufvudsak. Hvar
vattendroppe har samma saltsmak, utgöres af samma
kemiska beståndsdelar som hela oceanen. Hvarje lifvets
atom rör sig enligt samma lagar som hela världar och
konstellationer.
Raskolnikov dödar den gamla procenterskan för
att bevisa sig själf, att han redan är »på andra sidan
ondt och godt», att han icke är ett »skälfvande kryp»
utan en »härskare». Men Raskolnikov bör enligt
Dostojevskis afsikt förstå, att han misstagit sig, att han
dödat icke en »princip» utan endast den gamla kvinnan,
att han icke öfverstigit en gräns utan endast velat
öfverstiga den. Och då han förstår detta, måste hans
krafter svika honom, han måste förfäras, gå ut på
torget, falla på knä och bikta sig för folket. Och mot
denna slutpunkt i bokens handling sträfvar och
sträcker sig allt; för denna sista »chock» hvässes och
slipas allt likt en värjudd; mot denna katastrof jagar allt
likt en flod, som trängd mellan klippor hastar mot den
brant, där den skall förvandlas till vattenfall.
Här kan det icke och bör det icke förekomma
några biepisoder, något som afbryter och håller tillbaka
och vänder uppmärksamheten ifrån hufvudhandlingen.
Något sådant förekommer heller icke. Händelserna
följa den ena på den andra, allt snabbare och snab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
