- Project Runeberg -  Tolstoj och Dostojevski / I. Tolstoj och Dostojevski som människor och konstnärer /
250

[MARC] Author: Dmitrij Merezjkovskij Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

250

taglighet genom läsningen af Dostojevski. Man
påträffar hos honom beständigt den isiga och brännheta
dialektik, de speciellt ryska, abstrakt lidelsefulla tankar,
som — läsaren känner det — omöjligt kunna
förgätas, som man ej kan vare sig förkasta eller antaga
ostraffadt. Dessa tankar intränga icke blott i vår hjärna
utan i vårt hjärta, vår vilja, i verkliga lifvet som —
måhända ödesdigra — tilldragelser, hvilka måste
medföra följder. Vi skola en gång erinra oss dem och
kanske just i lifvets mest afgörande och lidelsefullt
upprörda ögonblick. »Detta genomborrar hjärtat en
gång», såsom Dostojevski själf säger, »och sedan blir
såret kvar i evighet.» Eller som det heter i
Ebreer-brefvet: det är »lefvande och kraftigt och skarpare än
något tveeggadt svärd och går igenom, tills det åtskiljer
själ och ande, leder och märg, och är en domare öfver

hjärtats uppsåt och tankar».

* *

*



Det ges naiva läsare med nutidsaktigt blöt och
uppmjukad känslighet, för hvilka Dostojevski alltid
kommer att förbli »ryslig», endast »talangfullt ryslig».

Och, i själfva verket, i hvilka olidliga, oerhörda
lägen han försätter sina hjältar! Hur han handskas
med dem! Genom hvilka afgrunder af moraliskt
förfall, genom hvilka andliga marter, ej mindre ohyggliga
än Ivan Iljitschs kroppsliga marter, han leder dem till
brott, själfmord, blödsinne, fyllerigalenskap, vanvett!
Då Dostojevski försätter människosjälarna i dessa
ohyggliga och förnedrande lägen, gör han sig icke då skyldig
till samma cyniska skadeglädje som Tolstoj, när han
ger människokropparna ohyggliga och förnedrande
ställningar? Förefaller det icke ibland, att Dostojevski
marterar sina »offer» utan ändamål, blott för att njuta
af deras kval? Ja i sanning, han är en bödel, en
vällustigt njutande bödel, en människosjälarnas
storinkvi-sitor — han är »talangfullt ryslig».

Och är väl allt detta naturligt, möjligt, realis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:19:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dsmdosto/1/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free