Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
ter, enär de tänka mest af alla; men i stället och just
af denna anledning känna och handla de också mindre,
och Fausts och Hamlets tragedi ligger i den för dem
olösliga motsägelsen mellan ett lidelsefullt hjärta och
en lidelsefri tanke. Men är icke den tänkande lidelsens
och den lidelsefulla tankens tragedi också möjlig? Skall
icke just detta bli framtidens tragedi? I hvarje fall är
Dostojevski en af de förste som sökt framställa den.
Han besegrade känslans vidskepliga skygghet inför
intelligensen, en skygghet som är egen för nutidens
konstnärer. Han såg och han visade oss det band,
som existerar mellan vårt hjärtas tragedi och vår
intelligens’, vårt filosofiska och religiösa medvetandes
tragedi. Enligt hans uppfattning är detta den nutida
ryska tragedien par préférence. Han har lagt märke
till att om några bildade ryssar i en viss
sinnesförfattning träffas i en salong, som furst Mischkins åhörare,
eller i en smutsig värdshussal, som Dolgoruki och
Ver-silov, Ivan Karamasov och Aljoscha, så börja de genast
tala om de mest abstrakta ämnen — om den
europeiska kulturens framtid, om själens odödlighet, om
Guds existens. I själfva verket äro icke blott bildade
ryska människor utan hela ryska folket upptaget af
tanken på Gud, Kristus och antikrist, världens ände,
hvilket bevisas af vårt sektväsens historia från XV:de
seklets »judaistiska kättare» till nutidens skoptser och
duchoborer — »alla vilja nu för tiden resonera, och
på vägar och torg talas det om tron», klagade redan
på 1500-talet hans högvördighet Josef Volotski. Just
på grund af detta medfödda sinne för religiösa och
filosofiska spörsmål ansågos ryssarna af Dostojevski
som »i högsta grad européer» — om icke nutidens,
så framtidens européer. I denna osläckliga religiösa
törst såg han ett tecken till att den ryska anden, det
ryska ordet nödvändigtvis måste komma att spela en
roll i framtidens världshistoriska kultur.
Liksom vår fysiska mottaglighet för intryck
undergår en förändring genom läsningen af Tolstoj, likaså
förändras något i vår andliga, vår intellektuella mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
