Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
tacka för en högre hälsa, genom hvilken människan
stärkes af allt som icke dödar henne. Jag har den att
tacka för hela min filosofi. Ensamt den stora smärtan
är andens högsta befriare. Ensamt den stora smärtan,
den långsamt tärande smärtan, hvari vi förbrinna som
på sur ved och som inte skyndar sig, endast denna
smärta drifver oss filosofer att intränga i vårt innersta
djup och kasta ifrån oss allt tillitsfullt, godmodigt,
öf-verskylande, vekt och medelmåttigt, som vi kanske förut
själfva trodde utgöra vår mänsklighet.» Liksom Idioten
och Kirilov finner sålunda Nietzsche i födslosmärtorna,
i sin sjukdom »minuter af evig harmoni», källan till
en »högre tillvaro». I det mänskligas död ser han de
första blixtarna, de första glimtarna af det
»öfver-mänskliga».
»Människan är hvad som måste öfvervinnas», säger
Zarathustra. Endast genom att öfvervinna, hos både
anden och köttet döda allt det »mänskliga, alltför
mänskliga», endast genom att som en gammal förbrukad
klädnad aflägga den »gamla människan» med dess
ormklokhet, dess djuriska visdom kan människan
förvandlas till det gudomliga väsen, som väntas af »en ny
himmel och en ny jord»; endast genom att dö och
förmultna kan hon uppstå i oförgänglighet. Men dessa
tankar om människans fysiska och andliga omskapelse,
hennes pånyttfödelse, det »köttsliga» köttets förvandling
till andligt kött — de äro icke heller främmande för
den sundaste, den mest nyktert tänkande af alla ryssar,
Puschkin:
Och ängeln slet min tunga ut:
så fick dess ljugande sitt slut,
dess vränga tal af svek och list.
Och ormens visa gadd han sköt
in i min mun, som sen han slöt
med handen röd af blod jag mist
Och med ett svärd han klöf min barm,
och han slet hjärtat-,ut som skalf.
Ett glödgadt kol med låga varm
han gömde inom bröstets hvalf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
