Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
dan alla ännu sofva! Men om vi också ville, skulle
vi icke kunna bedraga oss själfva, somna på nytt; vi
kunna endast ställa oss sofvande. Redan skåda våra
blott halföppnade, sömntyngda, svaga ögon det ljus,
som de skarpaste och dristigaste af mänskliga ögon ej
förmått uthärda. Hvar skola vi gömma oss för det?
Hur skola vi kunna skyla vår nakenhet? — Och
medan denna lilla skara af vaknade redan se, endast dricka
och äta alla de andra, »som i Noaks tid före
syndafloden», köpa och sälja och ingå äktenskap.
Och hur vanvettigt synes dem icke vårt tal, dessa
hviskningar som ljuda ur grafvarna!
Blott i folkets djupaste lager finns det kanske de
där vaknat liksom vi. Men en klyfta skiljer oss från
dem, och våra stämmor nå dem icke; liksom vi äro
de ensamma i sina grafvar.
Hvem skall först stå upp och säga, att han vaknat?
Hvem skall äga rätt att tala? Hvem skall förmå
särskilja hvad som nu är blandadt samman inom hvar
och en af oss icke blott i vårt tankelif utan i våra
gärningar, i vårt kött och vårt blod — det förruttnande
fröet och det uppspirande, födslosmärtorna och
dödskampen, uppståndelsens sjukdom och urartningens
sjukdom, den så kallade »symbolismen» och den så kallade
»dekadentismen»? — Detta måste först göras, och blott
sedan det är gjordt eller åtminstone påbörjadt, skaü man
kunna tala om det.
Intill dess stå vi här vid slutet för det vi äga
uppenbart, för vårt ord och vår meditation; här
vidtager det vi äga hemligt, vår tystnad och vår handling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
