Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
»— Af hvem visste du det?
— Jag vet inte af hvem, men jag visste det... Jo
han sade mig det. Han sade mig alldeles nyss...
— Han blef rädd för dig, lilla dufva, — fortsätter
Ivan tankfullt och osammanhängande som i feberyrsel.
— Du är en ren kerub. Kerub... Serafernas
hänryckta hymner. Hvad är en seraf för slag? Kanske
en hel konstellation? Och hela denna konstellation är
kanske bara en kemisk molekyl...»
Aljoscha lyssnar och förskräckes icke blott öfver
Ivans sjukdom, hans yrsel utan öfver någonting realt,
nytt, som han dunkelt anar hos Ivan i detta nu — det
är- som om Aljoscha kände en isande fläkt från de
stjärnevärldar, de kalla rymder, hvarifrån brodern just
återvändt. Och i jämförelse med honom, hvars »djupa
samvete» blickat »hinsides om godt och ondt», hur
liten förefaller icke i detta ögonblick »den helige»
munken Sosims lärjunge — så god, så ljum, så lefvande och
jordisk! Han säger till Ivan med nästan samma
cyniska deltagande som nihilisten Raskolnikov till
Svidrigailov :
»— Bror, du är bestämdt förfärligt sjuk. Sätt dig
på soffan, för Guds skull sätt dig! Du yrar — lägg
dig ner — så ja. Vill du ha ett kallt omslag om
hufvudet? Det kanske skulle göra dig godt?»
Ivan vet lika bra som Aljoscha att han yrar. Men
är det yrseln ensam, som kommer honom att nu med
sådan bestämdhet försäkra:
»— Det är ingen dröm! Jag svär att det inte var
en dröm. Allt det där hände alldeles nyss.»
Men hvad tror Dostojevski? Hvad tror läsaren?
Var det en dröm eller icke? Hände detta verkligen
eller hände det icke?
Jag är för öfrigt själf nästan färdig att erkänna
orimligheten, otidsenligheten, ja det opassande så att
säga i min fråga. Hur kan en människa, som lefver i
början af tjugonde seklet, i ett sådant sammanhang
framkasta frågan om »kontakt med andra världar»?
Hur kan hon tro på ens ett »tiotusendels uns inöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
