Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
ning ha läst »Kritik der reinen Vernunft»? Vårt
århundrades voltairianer (ty det finns godt om sådana
äfven nu, fast de uppträda under andra namn) dessa
»filosofer utan matematik», som Newtons vän Halley
uttryckte sig, skulle naturligtvis utan svårighet ha redt
sig mot en dylik djäfvul. Men mera kritiska och
skarpa intelligenser än voltairianerna, Pascal och Kant
till exempel, skulle måhända ha nödgats att på samma
sätt kämpa och brottas med detta spöke för att utrota
det tiotusendels uns af tvifvel eller tro som det inger.
För att icke tala om romantikerna så tog också
Goethe, denne verklighetsälskare, sin tillflykt till
medeltiden och den klassiska antiken, då han kände, att den
samtida lumpenheten blef honom för olidlig, och då
han sökte efter något öfversinnligt, som kunde om icke
stilla så lindra den religiösa törsten. Dostojevski är den
förste och hittills ende af nyare tiders store skriftställare,
som har ägt kraft att göra sig till herre öfver den
samtida verkligheten och omskapa den till något mera
mystiskt än gångna tiders alla legender. Han är den
förste som förstått, att det skenbart mest lumpna, platta och
köttsliga gränsar till det mest andliga, som han uttryckte
sig »fantastiska», d. v. s. religiösa; han är den förste
som lyckats finna det öfversinnligas källor icke i ett
fjärran utan genom att tränga till djupet af det mest
reala, »det verkligas egentliga väsen», som han säger.
Icke genom abstrakta resonemang utan genom
noggranna, nästan modernt vetenskapliga experiment med
människosjälar påvisade Dostojevski, att det
världshistoriska verk, som börjats af renässansen och
reformationen, en rent vetenskaplig, kritisk och analyserande
tankes verk, är om icke fullbordadt så på väg att
fullbordas. Han påvisade, att »vägen är helt tillryggalagd,
så att man ej kan komma längre», att icke blott
Ryssland utan hela Europa »kommit till en ändpunkt och
står vacklande vid afgrundsbranten ». På samma gång
förkunnade han med en förvissning, som knappasjt nu
kan vara större, att människoanden oundvikligen går att
inriktas mot en ny tanke — en skapande religiös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
