Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304
Alla den stelnade teologiska och metafysiska
dogmatikens höljen rycktes bort eller söndersletos af
kunskapskritiken. Men bakom dessa höljen var icke en liflös
ödemark, som 1700-talets ytliga skeptiker menade, utan
en lefvande och lockande afgrund, den mest lefvande
och den mest lockande som någonsin afslöjat sig för
mänsklighetens blickar. Vidskepelsen, amsagornas
spöken förlora sin realitet, men själfva verkligheten blir
något overkligt och därför spöklikt, mera spöklik än
den någonsin varit. De religiösa och metafysiska
drömmarna förlora sin realitet, men själfva det vakna
tillståndet blir som en dröm. Hur mycket ohyggligare,
hur mycket vidunderligare än Dantes Inferno, där det
dock finns en sorts rättvisa, d. v. s. religiös harmoni,
äro icke dessa helt irreligiösa, vidunderliga »vakna
drömmar »: Zarathustras så fantastiska och dock så
reala mardröm om »de eviga upprepningarna»,
Svidri-gailovs om »den nedrökta bastun med spindlar i
vråarna»! Kan man väl lefva med en sådan mardröm
i själen, med en så blind och stum, oförnuftig skräck,
som vetenskapen affärdar med sitt cyniska: »Gå till
doktorn!> eller med sitt torra, korta: »Jag vet inte»?
Nej, efter ett fyrahundraårigt arbete af den kritiska
tanken är världen icke så hemsk och gåtfull som den
har varit: den är än hemskare och gåtfullare. Trots
all sin yttre platthet och tarflighet (som verkligen,
såsom Dostojevski anmärkte, »nästan gränsar till det
fantastiska», så att en antik grek skulle kunna säga till en
samtida europé af medelnivån detsamma som Ivan säger
till betjänten Smerdjakov: »Det förefaller mig, att du
är en dröm, att du är ett spöke) — trots denna
tarflighet har världen aldrig, såsom Dostojevski visat, varit
om icke så religiös dock så mogen, så färdig för
religion som i vår tid — och detta för den definitiva
religionen, den som skall utgöra afslutningen på hela
den världshistoriska utvecklingen och som delvis
förverkligad i ordets första tillkommelse skall helt
förverkligas i den andra tillkommelsen.
I själfva verket kommer den nutida mänskligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
