Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
I de s. k. esteternas uppfattning af skönheten, i
deras lära: konsten för konsten» ligger något måhända
riktigt men icke nog kyskt.
Skönheten vill att man skall se den, men den vill
icke att man skall peka på den. Skönheten är kysk;
den är kanske det kyskaste af allt i världen; den har
samma kyskhet som Gud, då han med företeelsernas
halft genomskinliga slöja täcker sin nakenhet och sitt
innersta mysterium.
1 esteternas uppfattning af skönheten är också
något icke nog stolt.
Skönheten vill att man skall tjäna den, men den
vill också själf tjäna. De största konstnärer tvinga
stundom skönheten att tjäna, de till och med offra den
för något högre, emedan de veta att i ögonblicket för
offerhandlingen blir skönheten liksom Ifigenia under
sin fader Agamemnons knif än skönare. Men sant är,
att gudarna vanligen i detta sista ögonblick frälsa den
genom ett under — som de frälsade Ifigenia — föra
den till af människor aldrig beträdda stränder, där den
blir deras odödliga dotter.
En af den helleniska andens mest fulländade
skapelser, den, där denna ande speglade sig djupast och
klarast — tragedien — utgick ur de religiösa
mysterierna och bibehöll under loppet af hela sin utveckling
den lefvande gemenskapen med religionen; det tragiska
skådespelet var halft en gudstjänst, teatern halft ett
tempel. Hela den grekiska konsten under sin
blomstringstid tjänade på samma sätt religionen, Då detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
