Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Tolstojs och Dostojevskis verk - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
band mellan konst och religion slets genom beröringen
med den gröfre och ytligare romerska kulturen, då
man började samla gudarna, från hvilka lifvets ande
flytt, i panteon, i museer, i de världsbehärskande
cesa-rernas palats, där de betraktades som lyxföremål, som
njutningskällor, då uppenbarelserna af det sköna utsinade
— först då började spekulationerna öfver det sköna,
den alexandrinska »esteticismen», »konsten för konsten»
— konsten som religion. Och denna lära, alstrad af
ofruktsamhet och alstrande ofruktsamhet, var ett förebud
till det romerska förfallet, urartningen, > dekadentismen».
I de kristna katakombmålningarna, så otympliga,
så barnsliga men ändå symboliska, förenande, återknytes
det brustna bandet mellan konsten och religionen, och
det blir allt mer lefvande, allt påtagligare — från de
första underjordiska basilikorna, från de galileiska
legenderna om den gode herden till de medeltida
katedralernas himmelssträfvande gotiska spiror, till mysterierna,
ur hvilka det nya dramat framgått.
Det kan tyckas som om den italienska renässansen
ånyo afslitit detta band. Men i själfva verket endast
omskapade den det. Kristusgestalten på Leonardos
Heliga Nattvard är icke den Kristus, som till sin
ståthållare har den romerske påfven, denne må nu heta
Gregorius Hildebrand eller Alexander Borgia; profeterna
och sibyllorna i Sixtinska kapellets tak äro patriarker
och mödrar från ett Nytt Testamente, som icke har
förverkligats och icke kan förverkligas i den katolska
kyrkan. Båda de stora bärarna af renässansens religiösa
idé — Leonardo och Michelangelo — stå oss närmare
än de stodo sina samtida, och efter all sannolikhet
komma de att stå våra efterkommande än närmare.
Båda fördjupade och stärkte sambandet mellan
konsten och religionen, icke den nuvarande utan den
framtida religionen.
I hvarje fall rymmes ingendera af dem inom
gränserna af »konsten för konstende äro mer än
konstnärer. Michelangelo är skulptör, målare och skulptör i
själfva sin målning, han bygger Sankt Peterskyrkan, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
