Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur företalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
styra mot den pricken. Tydligen ha de inte förmåga
att vrida halsen åt höger eller vänster för att betrakta
också hvad som står på sidan; i så fall måste de vända
på hela kroppen. Göra de det, komma de
naturligtvis att säga det rakt motsatta, enär de i hvarje fall
alltid äro strängt ärliga.» (Skriftställarens Dagbok, 1877.)
Och på tal om den icke endast för Tolstoj utan för
den ryska intelligensen i allmänhet utmärkande
benägenheten att öfver höfvan »förenkla» allting anmärker
Dostojevski: »Den enkla uppfattningen är i sin
rätlinighet förmäten. Enkelheten är analysens fiende.
Mycket ofta slutar det med att ni med er enkla
uppfattning inte alls lyckas begripa saken; ni till och med
inte ser den, så att det motsatta inträffar, d. v. s. så att
er blick af sig själf och ofrivilligt från hvardagligt
enkel förvandlas till fantastisk».
Då Tolstoj bevisar »det empiriska vetandets
värdelöshet», då han påstår, att den moderna vetenskapens
alla upptäckter från Newton till Helmholtz, alla dessa
»undersökningar af protoplasmer och atomernas form,
spektralanalyser af stjärnorna», äro rena »dumheter»,
»onyttigt sladder», »boss för folket» i jämförelse med
den sanna vetenskapen »om människornas väl», om
»hvad för sorts yxskaft som äro de bästa», »hvilka
svampar som äro ätliga», att »all vår vetenskap och
konst endast är en väldig såpbubbla», att »inte vid
någon tidpunkt och hos något folk vetenskapen stått
på en så låg nivå som för närvarande», att den är en
sorts »talmud», på hvars inlärande nutidens
människor »vricka sina hjärnor» — då Tolstoj påstår allt
detta, stirrar han just på en prick utan att kunna vrida
halsen åt höger eller vänster. I allt detta är
naturligtvis förenklad uppfattning och rätlinighet, men
enkelheten är fantastisk och rätlinigheten fanatisk. Efter
slika uttalanden om vetenskapen kan det inte särdeles
förvåna, att Shakspeare befinns vara en »dussintalang»,
att bondpojken Fjodka i sina alster öfverträffat inte
blott Tolstoj själf utan Goethe, att man i Boccaccios
verk ej finner annat än »ett hopande af sexuella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
