Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur företalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skamlösheter», att Napoleon är en dumbom och de gamla
grekerna »en halfvild, slafägande liten nation, som
mycket väl afbildat den nakna människokroppen och utfört
för ögat behagliga byggnader» men »sedligt var föga
utvecklad», att all kvinnlig nakenhet, om ock en Venus
Milos, är »vederstygglig», att alla »taflor och statyer,
som framställa den nakna kvinnokroppen och allehanda
smutsigheter» (det förefaller otroligt, men jag citerar
ordagrant), att hela den »nu existerande konsten», som
endast äger ett bestämdt mål — »den största möjliga
utbredning af liderligheter» — borde »tillintetgöras».
»Det är bättre att det inte finns någon konst», vi måste
befria oss från »denna otuktiga, liderliga konst, som
likt en smutsig flod öfversvämmar oss».
Bildade ryska människor äro i allmänhet ganska
tåliga och vänja sig lätt vid allt. Under loppet af de
fyrtio år och mera, som de lyssnat till dylika uttalanden
af Tolstoj, ha de hunnit vänja sig vid honom och
härdats. Endast de mest naiva och hetsiga bland hans
motståndare ha fortsatt att disputera och harmas, de
öfriga ha länge sedan insett det gagnlösa i att tvista
om huruvida boktryckarkonsten, såsom Tolstoj påstår,
»är okunnighetens starkaste vapen» och huruvida man
kan jämföra Beethovens musik med bondkvinnornas
visor.
Allra minst, tycks det, ha de vredgats, mot hvilka
Tolstojs förkastelsedomar varit riktade. Det har varit
alltför påtagligt, att fastän han negerar kulturvärldens
alla grundvalar — vetenskap, konst, egendom, stat,
kyrka — med en så »ursinnig» rätlinighet, att det
tycks världen borde sammanstörta, så går all denna
negering på sidan om lifvet, rakt förbi lifvet. Den
stora franska revolutionen tändes af XVIII seklets långt
mindre djärfva fritänkeri, men ur Tolstojs anarkism
uppstår ingen revolution; — det är inte för intet, som
hos honom allt slutar med »icke göra», »icke motstå».
Bädda hårdt, sofva mjukt, säger ordspråket.
Bedöfvande lösa skott, jättestora knallhattar.
»Jag gaf mig hän åt den af ilska sjudande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
